I år hade Team Utan Gränser en SUB-grupp som deltog i Vätternrundan och det var ett gäng med siktet inställt på att cykla de 300 kilometrarna på under 9 timmar. Här berättar Johan Lilja, som var en kaptenerna i laget om hur det gick för vår SUB9-grupp.
Vätternrundan 2019 – racerapport
Helgen före midsommar är det många som förknippar med Vätternrundan medan andra inte vet vad som väntar när man står där i startfållan. I årets TUG-klunga var det ett blandat gäng med olika VR-erfarenhet men alla var laddade för att bemästra de 30 milen. Men vi backar tiden en liten stund.
Fredag eftermiddag och vi har samling vid ett av de husen vi hyrt. Vi pratar taktik och säkerhet. Hur vi på bästa och mest effektiva sätt ska ta oss runt Vättern på strax under 9 timmar. Efter nummerlappshämtning, middag, allmänt fix och förberedelser släcks lampan. Bäst att försöka få lite sömn, snart dags för uppstigning igen.
Lördag morgon, ett samlat och ganska fåordigt gäng runt frukostbordet. Trampar ner till torget där starten är och möter upp alla. Snart är det våran tur. Några springer och kissar både en och två gånger, man vill inte bli kissnödig det första som händer.
05:20 släpps vi iväg från startfållan, rullar nerför backen från torget, svänger vänster och möts av en strålande morgonsol rakt i ansiktet. Det kommer bli en bra dag det här! Motorcyklisten som leder varje startgrupp ut ur Motala vinkar förbi oss och farten släpps fri. Raceplanen säger att vi ska ha ett rullsnitt på 34km/h för att nå vårt tidsmål men vi börjar lite långsammare de första fem kilometrarna som uppvärmning. Men sen tar de gröna fälten över och vi smyger upp farten och börjar med rotationen. Korta förningar på en halv till en minut är direktivet.
Redan i startfållan kommer Robert T i samspråk med två killar som ställer sig bakom oss. Dom har väl inget speciellt mål med dagen utan siktar mest på att ha det trevligt så efter lite snack bestäms det att dom ska hänga på oss. Robert drar vår taktik och hur vi beter oss vid t.ex. omkörningar. Så våra nya vänner utnämner sig snabbt till våra grindvakter och följer oss hela varvet runt. Dom beter sig föredömlig och ropar t.ex. “klart” efter omkörningar, lär sig namnet på alla i klungan så att dom kan tala om att “Johan, nu är du sist” när man kom längst bak och ansvarar även för de TUG:are som ibland låg i caféet bakom dom. En av dom rullade till och med ner bak i svansen för att hämta upp en TUG:are som hamnat lite långt bak. Vilken service, stort till tack till er från oss alla i klungan!
På en parkeringsficka strax efter första depån i Ödeshög (efter knappt fem mil) tar vi den för många första efterlängtade kisspausen för att sen gasa vidare. Gruppcyklingen flyter på bra. Farten är hyfsat jämn men dippar ibland lite för långt ner för att vi ska hålla oss mot våran plan. Omkörningarna fungerar bra och görs mestadels på bra och säkra ställen. Vid flera tillfällen går vi ner på ett led vid omkörningen för att inte ligga ute i mötande körfält, alla trycker på lite extra för att komma om snabbt och så snabbt tillbaka på två led igen.
Backen i Kaxholmen är en brant rackare men vi kämpar på bra uppför i jämn fart. Några behöver kissa igen och trampar på lite extra upp för att kunna ta en snabb kisspaus på toppen och sen rulla ikapp klungan i backarna ner mot Huskvarna och Jönköping. Genom Jönköping går vi också ner på ett led ibland där det är lite extra trångt och trixigt. Det funkar bra och alla hänger med. Första tredjedelen är avklarad och de branta uppförs- och nedförsbackarna i Bankeryd passeras utan problem. Nu ser vi fram emot vårt första planerade depåstopp i Fagerhult (efter 13,3 mil). Det är mycket folk och trångt i depån när vi kommer fram. Vi hjälps åt så gott det går och någon fyller flaskor medan andra hinner gå på toa. Men vi har varit lite väl optimistiska gällande depåstoppets längd när raceplanen gjordes så vi står stilla längre än planerat.
Väl ute på banan igen försöker vi hålla oss till de snittfarterna för olika delar av banan vi har att gå på utifrån banans karaktär. Tyvärr ser vi en del olyckor längs vägen men enligt Vätternrundan är det inga personer kvar på sjukhus så alla verkar ha klarat sig förhållandevis bra då vilket känns skönt. TUG-klungan är inte inblandade i några av olyckorna utan vi kör snyggt och säkert. Nästa planerade depåstopp är satt till Hammarsundet efter 25,7 mil men vi ändrar på detta och stannar istället i depån före som är Boviken efter 22,5 mil. Här väljer två personer att lämna klungan och fortsätta kämpa mot målet i ett lite lugnare tempo.
Hammarsundet passeras och vi är nu återigen på väg söderut, inte långt kvar till Motala nu. Men vi ligger för långt efter tidsplanen och det börjar nu kännas svårt att kunna köra ikapp tid någonstans. Men vi håller modet uppe och rullar ändå på i bra fart. Någonstans i trakterna runt Medevi lämnar ytterligare några personer klungan för att avsluta på egen hand. När man lämnar den mindre vägen i skogen och kommer ut på stora vägen igen infinner sig den härliga känslan, det är inte långt kvar nu.
Vi rullar snyggt sista biten och av den 21 pers stora klungan på start rullar 13 stycken in på tiden 9:07. 3 stycken får tiden 9:13, 2 stycken på 9:18, 1 på 9:25 och för de sista två stannar klockan på 9:52. Trots att vi missat vårt uppsatta tidsmål med några minuter är vi glada och nöjda och firar med dryck, chips och ölkorv direkt efter målgång. Många har putsat sina personbästan rejält! Vi har inte råkat ut för några tekniska missöden eller punkteringar och vädret var med oss hela dagen och vid flera tillfällen kunde man njuta av att få titta ut över en spegelblank Vättern.
Tack för en härlig dag, en grym kämparinsats och skönt häng med båda före- och eftersnack!
